Vi upptäcker Japan: Ouchijuku
Förra lördagen hoppade vi in i bilen och ställde in siktet på Fukushimaprefekturen, för ett besök i Ouchijuku och Aizu-wakamatsu. Det var första gången vi provade att åka på motorväg här i Japan (som, tillskillnad från i Sverige, kostar att använda).
Efter drygt 2 timmar var vi framme och började promenera mot det lilla området Ouchijuku, som under Edoperioden var en typ av rastplats ("post town") på vägen mellan Aizu-wakamatsu och Nikko. Området är inte så stort utan utgörs av en huvudgata kantad av byggnader, en helgedom och ett tempel på en höjd i skogen.
Då resan mellan olika städer under Edoperioden gjordes till fots (eller ibland till häst), vilket tog lång tid, behövdes dessa stationer för posthantering, mat och vila på vägen.
Vad vi förstod så var husen inte original, utan återuppbyggda och rekontruerade av boende i området. El- och telefonledningar är nedgrävda och de flesta byggnaderna huserade restauranger och affärer.
På båda sidor om gatan fanns smala diken (rännor) med rinnande vatten som butikerna använde till att kyla öl, vattenflaskor och ramune. Japan är känt för att ha mycket lokala specialiteter och i Ouchijuki kunde man äta rätten negi-soba, sobanudlar i buljong som man äter med hjälp av en lång negi (salladslök).
Vi var dock inte hungriga (och sobanudlar är ju tyvärr inte glutenfritt), så vi satte oss på en bänk bredvid gatan och köpte oss varsin bäck-kyld ramune istället.
Vi besökte också ett litet museum som låg inne i honjin (ett större värdshus för myndighetspersoner och högt uppsatta). Förutom byggnaden i sig visades äldre föremål och infromation om hur dessa hus byggdes och användes.
Utsikten från muséets mycket lilla andra våning var riktigt fin, här kunde man också få en bättre vy av de typiska stråtaken.
Det lilla templet i sig var inget speciellt, hit upp klättrade de flesta för att få ta del av den här utsikten! Så otroligt vackert beläget och så fint med alla gamla hus.
Efter att vi klättrat tillbaka ner igen gick vi på en sidogata mot områdets helgedom och paserad både broccoliplantor och vacker natur. Ingången (torii) till helgenomen var väl synlig vilket var tur, själva helgedomen låg nämligen inne i en liten skogsdunge.
Vissa av ginkoträden och lönnarna var på väg att skifta till gult (ginko) och rött (japansk lönn), men det var inte höstfärger mer än lite här och där. Helgedomen låg på en höjd och vägen fram kantades av jättehöga cederträd.
Helgedomen låg bara en bit från den ganska livliga huvudgatan, men när man väl kom in i skogen var där väldigt tyst och fridfullt. Mycket mer imponerande än det lilla templet.
Tillbaka på huvudgatan tittade vi in i några av butikerna, köpte en påse äpplen och fortsatte promenera ett tag. Det var superfint väder och stark sol (om ni undrar över Kais UV-paraply), en typiskt fin höstdag i Japan.
På vägen mot bilen passade vi på att köpa en varsin glass, så kallad "soft serve" (en typ av mjukglass). Kai provade vit persika som var otroligt god, och jag provade glass med anko (söt rödbönpasta) vilket var riktigt gott.
Lagom till lunchtid tog vi oss vidare till Aizu-wakamatsu, som är värt ett eget inlägg. Så håll utikik!
Lagom till lunchtid tog vi oss vidare till Aizu-wakamatsu, som är värt ett eget inlägg. Så håll utikik!
Det kostar inget att besöka Ouchijuku, men parkeringen i anslutning till området kostade ¥300 (ca 25:-). För att gå in på det lilla muséet betalade vi ¥250 (drygt 20:-). Har man inte tillgång till bil kan man ta sig hit via Aizu, mer info här.
Det här nlägget hamnar i en ny kategori/serie- "Vi upptäcker Japan" där jag tänker skriva om olika platser och städer vi besöker och besökt, inte säkert i kronologisk ordning. Framöver kommer det upp inlägg om bland annat Aizu-wakamatsu, Sendai och Kawagoe, som vi besökt under sommaren och hösten. Hoppas ni gillar det!
- translation -
Last saturday we took the car to Ouchijuku, 2 hours away, to visit and look at the old post town with beautiful thatched houses, a shrine and pretty nature.
