Att komma hem...
Ett regnigt Shinjuku
Det blev inte så mycket tid för omställning och sådant efter resan. Två timmar efter att vi anlänt hemma i Helsingborg, efter ca. 16 timmar på resande fot, fick vi besök av Kais ena syster. Dagen efter var den nämligen dax för ettårskalas för Kais systerson och dagen efter det träffades vi alla för brunch, vilket var supertrevligt. Men det fanns ingen direkt möjlighet att stanna upp, reflektera och känna att vi just varit i Japan, trots jetlag och allmän trötthet efter 2 intensiva veckor i Tokyo.
Nu har vi landat lite i vardagen igen, jag har börjat jobba (jippi!) och allt är sedan en vecka tillbaka uppackat! Men så fort jag sätter mig ned och går igenom bilder eller tänker "jag borde blogga om resan" så blir jag lite matt av att vi redan är tillbaka hemma och att allt är som vanligt igen. Men det är väl baksidan av att resa och uppleva spännande saker, vardagen känns lite trist i jämförelse.
För 24 dagar sedan (andra dagen i Japan) hängde vi i ett regnigt Naka-Meguro för att hinna se lite sakura. Trots vädret, och att hanamisäsongen sjöng på sista refrängen, var det magiskt att promenera längs vattnet under alla körsbärsträd. Mer om den dagen i nästa inlägg.
- translation -
This time, arriving back home in Sweden have been a bit difficult and it's so surreal to think about the fact that we just visited Japan. We didn't have much time to adjust to life back home, with a full schedule and visitors arriving a few hours after landing, but now everything is unpacked and I'll get on with blog posts as well.
